Hemma

Nu är denna resa avslutad och så är också denna blogg.

En ljusare men annorlunda framtid?

Sitter i soffan, för ovanlighetens skull är jag ensam hemma i det hus som jag fann tillsammans med fem helt okända människor för ca 3.5 månader sedan. Sen dess har det skett mycket och nu är slutet nära. Det har varit många roliga stunder men det som jag främst kommer ta med mig från denna resa är allt det jobbiga som har varit.

Det har verkligen inte varit en smärtfri resa utan det har varit en krånglig väg fram tills idag på många olika vis. Jag har fått kämpa med den person som jag hade svårast att säga adjö till. Jag har fått kämpa med att bo tillsammans med folk som jag kanske inte normalt hade träffat och umgås med i Sverige. Jag har varit tvungen till att ta mer ansvar och säga ifrån som jag tidigare har varit dålig på för att helt enkelt skapa en bättre situation för sig själv.

Det är bara 5 dagar kvar innan jag åker och det känns jobbigt samtidig som det kommer vara kul att komma tillbaka även om jag kan ibland känna mig lite rädd för att komma tillbaka igen.

En tennishälsning

Thanksgiving!

Sebastian var inbjuden till en familjs thanksgiving och jag fick också vara med. Vi båda fick skjuts till huset som låg väldigt fint till uppe i bergen. Stort och fint hus med en mycket trevlig familj. Mycket mat var det också. Lite bilder kommer här.

Are you gonna leave me now?

Santa Barbara augusti till december 2011. Några saker som jag aldrig kommer glömma:

 Saknaden efter familj och vänner. Aldrig tidigare har man trott att ens familj, släkt och vänner har betytt så mycket.

Ett överbetalt hostel där det bodde för många stackare som hade samma mål som mig, hitta en bostad :) Underbar stämning och underbara människor.

Kommer aldrig glömma mina rumskamrater Bella Nilsson, Lisa Ödling, Sirwan Assad, Sara Strömvall, Delayah Ntvuve och även Kelly Irons som ersatte Delayah. Alla är väldigt olika ändå har vi haft det så roligt och det har gett oss så mycket. TACK!

Sirwan Assad. Den snällaste tuffingen man kan hitta. Sån fin kille och så mycket kul, vilken tur att jag fann dig på hostelet. Aldrig att jag glömmer dig skrika "shut the fuck up, SHUT THE FUCK UP" kl 2.30 en torsdag natt. Underbart :)

Uppsala kompisen, Sebastian Vestberg. Fina tennisbollar och många givande pratstunder. Kommer också sakna denna underbara stad och det underbara vädret som Santa Barbara erbjuder.

Alla vänner jag skaffat och alla möjliga personer som jag mött.












Jag lämnar denna plats nu för att kunna komma tillbaka en senare gång.

Återhämtning

Om ni nu har varit oroliga för att jag inte har bloggat efter fallskärmshoppet och trodde att något inte hade gått så bra kan ni nu vara lugna. Jag har överlevt. Fallskärmshoppet var otroligt. Vi åkte till flygfältet där vi fick signa papper och se instruktioner. Då jag åkte dit var jag inte nervös alls men när jag stå utanför och kollade upp i himlen och såg ett litet flygplan på 4000 meters höjd där människor hoppade ut blev jag väldigt nervös. Ett bevis på det var när jag skulle betala. Jag hade just betalat och fick mina kvitton, direkt efter så frågar jag om jag inte skall betala?  Lustig känsla, efter det fick vi ta på oss vår utrustning och träffa han som  vi skulle hoppa med. Vi gick in på planet som tog oss uppåt. Väll på rätt höjd klappa han mig på ryggen och frågade om jag var beredd. Jag såg då säkert ut som ett spöke. Vi tog oss framåt till öppningen på flygplanet och han bad mig sitta ner, då satt jag 4000 meter upp i luften och det var långt ner. Sekunder efter det föll jag fritt i ca 200 km/h rakt neråt. GALEN KÄNSLA!!! Efter en minut fälldes fallskärmen ut och allt blev tyst och väldigt vackert. Det var de bästa jag någonsin gjort i mitt liv. Kommer absolut göra det igen. Har också en video men den kommer upp senare då jag kan få in den i datorn.

Hela gänget som hoppade!! :)

Falla fritt....?

Kolla på bilden och sedan gissa vad jag skall utsätta mig själv med? Japp, jag skall fallskärmshoppa! Upp med ett flygplan på över 4000 meter och sedan hoppa! GALET!! Nästa blogginlägg kommer efter hoppet! (om jag överlever....)