Hemma

Nu är denna resa avslutad och så är också denna blogg.

En ljusare men annorlunda framtid?

Sitter i soffan, för ovanlighetens skull är jag ensam hemma i det hus som jag fann tillsammans med fem helt okända människor för ca 3.5 månader sedan. Sen dess har det skett mycket och nu är slutet nära. Det har varit många roliga stunder men det som jag främst kommer ta med mig från denna resa är allt det jobbiga som har varit.

Det har verkligen inte varit en smärtfri resa utan det har varit en krånglig väg fram tills idag på många olika vis. Jag har fått kämpa med den person som jag hade svårast att säga adjö till. Jag har fått kämpa med att bo tillsammans med folk som jag kanske inte normalt hade träffat och umgås med i Sverige. Jag har varit tvungen till att ta mer ansvar och säga ifrån som jag tidigare har varit dålig på för att helt enkelt skapa en bättre situation för sig själv.

Det är bara 5 dagar kvar innan jag åker och det känns jobbigt samtidig som det kommer vara kul att komma tillbaka även om jag kan ibland känna mig lite rädd för att komma tillbaka igen.

En tennishälsning

Thanksgiving!

Sebastian var inbjuden till en familjs thanksgiving och jag fick också vara med. Vi båda fick skjuts till huset som låg väldigt fint till uppe i bergen. Stort och fint hus med en mycket trevlig familj. Mycket mat var det också. Lite bilder kommer här.

Are you gonna leave me now?

Santa Barbara augusti till december 2011. Några saker som jag aldrig kommer glömma:

 Saknaden efter familj och vänner. Aldrig tidigare har man trott att ens familj, släkt och vänner har betytt så mycket.

Ett överbetalt hostel där det bodde för många stackare som hade samma mål som mig, hitta en bostad :) Underbar stämning och underbara människor.

Kommer aldrig glömma mina rumskamrater Bella Nilsson, Lisa Ödling, Sirwan Assad, Sara Strömvall, Delayah Ntvuve och även Kelly Irons som ersatte Delayah. Alla är väldigt olika ändå har vi haft det så roligt och det har gett oss så mycket. TACK!

Sirwan Assad. Den snällaste tuffingen man kan hitta. Sån fin kille och så mycket kul, vilken tur att jag fann dig på hostelet. Aldrig att jag glömmer dig skrika "shut the fuck up, SHUT THE FUCK UP" kl 2.30 en torsdag natt. Underbart :)

Uppsala kompisen, Sebastian Vestberg. Fina tennisbollar och många givande pratstunder. Kommer också sakna denna underbara stad och det underbara vädret som Santa Barbara erbjuder.

Alla vänner jag skaffat och alla möjliga personer som jag mött.












Jag lämnar denna plats nu för att kunna komma tillbaka en senare gång.

Återhämtning

Om ni nu har varit oroliga för att jag inte har bloggat efter fallskärmshoppet och trodde att något inte hade gått så bra kan ni nu vara lugna. Jag har överlevt. Fallskärmshoppet var otroligt. Vi åkte till flygfältet där vi fick signa papper och se instruktioner. Då jag åkte dit var jag inte nervös alls men när jag stå utanför och kollade upp i himlen och såg ett litet flygplan på 4000 meters höjd där människor hoppade ut blev jag väldigt nervös. Ett bevis på det var när jag skulle betala. Jag hade just betalat och fick mina kvitton, direkt efter så frågar jag om jag inte skall betala?  Lustig känsla, efter det fick vi ta på oss vår utrustning och träffa han som  vi skulle hoppa med. Vi gick in på planet som tog oss uppåt. Väll på rätt höjd klappa han mig på ryggen och frågade om jag var beredd. Jag såg då säkert ut som ett spöke. Vi tog oss framåt till öppningen på flygplanet och han bad mig sitta ner, då satt jag 4000 meter upp i luften och det var långt ner. Sekunder efter det föll jag fritt i ca 200 km/h rakt neråt. GALEN KÄNSLA!!! Efter en minut fälldes fallskärmen ut och allt blev tyst och väldigt vackert. Det var de bästa jag någonsin gjort i mitt liv. Kommer absolut göra det igen. Har också en video men den kommer upp senare då jag kan få in den i datorn.

Hela gänget som hoppade!! :)

Falla fritt....?

Kolla på bilden och sedan gissa vad jag skall utsätta mig själv med? Japp, jag skall fallskärmshoppa! Upp med ett flygplan på över 4000 meter och sedan hoppa! GALET!! Nästa blogginlägg kommer efter hoppet! (om jag överlever....)

Halloween!

Halloween är väldigt stort i USA. I stort sett alla klär ut sig och det finns massvis med utklädnadsaffärer. Jag var pilot under min halloween helg. Jag och Sebastian åkte tillsammans till Isla Vista där vi spenderade både fredags och lördags kvällen/natten på den berömda partycollege gatan: Del Playa. Massvis med ungdomar som var utklädda och massvis med poliser. En väldigt rolig upplevelse.

Jag Sebastian, Mike och Erika på DP.

Sirwan Assad, nästa stora artist?

Let it go!

Igår hjälpte jag min rumskamrat Sirwan att lägga upp en av hans låtar på Youtube. Sirwan har hållit på med musik i 5 år och har haft denna låt spelad på P3 och nu bor han alltså här i USA och hoppas på en karriär som musiker. Jag bara hoppas att han får en ärlig chans för jag vet att han skulle ta den och han skulle inte göra någon besviken. Här kommer klippet! 
http://www.youtube.com/watch?v=o2tPPUq58HE

Maybe we make a deal

Maybe together we can get somewhere
Anyplace is better
Starting from zero got nothing to lose
Maybe we'll make something.

Livet är inte enkelt, beslut skall fattas och man skall vara glad. 84 dagar sedan jag åkte, under tiden har det hänt massvis och jag har insett många saker. Det har varit en otrolig resa som har varit mycket intressant. Nu är det 6 veckor kvar och tiden har gått så snabbt. Kommer bli skönt att komma hem och till Upsala. Kommer bli kul att träffa alla. Kommer vara bra för mig att komma tillbaka, känner mig redo för det riktiga livet!

10 dagars bilresa genom tre delstater och en total sträcka på 4000 km,

Varit ett bra tag sedan jag senast skrev, anledningen är att mina föräldrar har varit och besökt mig. Vi har gjort en hel del under de tio dagarna de var här. Här kommer en dag för dag berättelse:

Fredag morgon

Vår resa började mot San Francisco. Vi hade planerat att ta kustvägen upp. Vi kom till Santa Cruz där vi stannade för natten.

Lördag

Vi åkte till San Fransisco för att försöka åka ut till Alcatraz, men alla turer var fulla så vi bokade in en på måndag istället. Istället gick vi omkring i stan och såg downtown, Chinatown och sen tillbaka till piren åkte vi de klassiska spårvagnarna. Vi tog sedan bilen till San Jose där vi såg Sharks spela mot Blues.  

Söndag

Vi lämnade San Jose och åkte till Oakland där vi såg Amerikansk fotboll på högsta nivå. Amerikansk fotboll är den största sporten här och det var ca 60 000 personer på arenan. Innan matchen hade en massa personer samlats och grillat och roat sig innan de gick och såg fotbollen. Jag gillar verkligen inte amerikans fotboll och vi lämnade också i andra halvlek. Efter matchen var siktet inställt mot Golden gate bron. Bron, med staden i bakgrunden var otrolig vacker. Senare åkte vi ner till piren för att strosa runt. På kvällen åkte vi åter igen över bron för att få ta del av bron och stadens utsikt i mörker.

Måndag

Alcatraz, vi åkte ut med båt till denna ö som inte bara har varit ett fängelse utan också en militärbyggnad, hem till många olika och ett hem för indianer. Efter Alcatraz åkte vi hem till Santa Barbara.

Tisdag

Skola för mig och klockan 16 åkte vi iväg mot Los Angeles för att se ytterligare en NHL match. Denna gång var det Kings som ställdes mot Blues. Det var Kings premiärmatch för säsongen och det var ett bra tryck innan och under matchen.

Onsdag

Vi såg Hollywood innan vi åkte tillbaka mot Santa Barbara.

Torsdag

Efter min skola klockan 16 åkte vi iväg på ytterligare ett äventyr, denna gång var kursen ställd österut, närmare bestämt Las Vegas. Vi kom fram till Las Vegas vid 21 och det var en väldigt häftig upplevelse att se alla neonljus och höga byggnader. Vi bodde på hotell flamingo som ligger mitt på den berömda ”strippen.”

Fredag

Tennis på förmiddagen i Vegas och sedan åkte vi mot Grand Canyon, vi kom till Flagstaff som ligger ca 1.5 timmer utanför Grand Canyon South Rim.

Lördag

Grand Canyon, vi gick en kort vandringsled i Grand Canyon. Vi gick ner en bit mot Colorado floden innan vi vände uppåt igen. Vi fick också vara med om solnedgången. Grand Canyon var otroligt mäktigt! Efter solnedgången åkte vi tillbaka till Los Angeles. Vi stannade då vi kom till Kingmen.

Söndag

Hemresan mot Los Angeles fortsatte. Vi kom fram till LA runt 17 tiden och mamma och pappa checkade in på ett hotell nära flygplatsen. Jag sa sedan farväl och skulle ta tunnelbanan som såg ut att ligga precis bredvid. När mina föräldrar släppte av mig där gick jag upp men insåg att det var en helt ny station och att den inte hade invigts än. Utan telefonkontakt med mina föräldrar så bestämde jag mig för att ta bussen närmare staden. Men LA är fruktansvärt stort och även om jag hade gott om tid missade jag mitt tåg med 10 minuter… Jag fick sova en natt i LA nära tågstationen och ta tåget tillbaka till Santa Barbara dagen efter. 

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå

Jag, Erika, Hanna och Lisa bestämde oss för att vandra på lördagen. Vi hamnade upp på en fin utsiktsplats som heter Inspiration point. Väldigt vackert som ni kan se på dessa bilder!

Torrt och varmt!

Underbar utsikt över Santa Barbara

Vi pustar ut och äter lunch med utsikt över Santa Barbara och Stilla havet

Lördagskväll:

Sebastian visar sina kunskaper i att svänga hamburgare.

 

 

 

 

På lördagskvällen hade jag planerat att åka till Isla Vista med Sebastian och Josh. Tillslut följde också Kelly med men innan vi åkte till Isla Vista lirade vi beerpong hemma i vårt hus, tyvärr åkte jag och Sebastian på storstryk av Sara som måste ha lirat sin bästa match i hennes liv.

Beerpong!

Could it be forever?

I torsdags kände jag mig verkligen nere och ville flytta ur huset. Alla här inne har stört sig och störde sig på en viss person i huset och jag klarade inte av att bo här längre. Det var meningen att denna skulle flytta ut ur huset men gjorde inte detta vilket ledde till att vi blev sju personer här. Jag var fruktansvärd upprörd över detta och började leta boenden men som tur var ville de andra i huset ha mig kvar och kände desamma som jag över den personen som skulle flytta. Vi hade ett möte där vi alla sa vad vi tyckte och jag har aldrig varit mer upprörd och fått ut mer från min ord som denna gång... Allt är inte löst än men det blir bättre och bättre.

Ikväll måste ha varit den bästa kvällen på evigheter, senaste gången jag var lika tills ro var då jag campade med Jessica och Amanda på en cykelsemester, underbar känsla. Allt är lugnt, man hör skratt, allt är där. Allt sker och allt är äkta och harmonisk. Som en äng som aldrig slutar. Musik, ljus, och människor, det är vad som krävs. Sån underbar känsla,