I torsdags kände jag mig verkligen nere och ville flytta ur huset. Alla här inne har stört sig och störde sig på en viss person i huset och jag klarade inte av att bo här längre. Det var meningen att denna skulle flytta ut ur huset men gjorde inte detta vilket ledde till att vi blev sju personer här. Jag var fruktansvärd upprörd över detta och började leta boenden men som tur var ville de andra i huset ha mig kvar och kände desamma som jag över den personen som skulle flytta. Vi hade ett möte där vi alla sa vad vi tyckte och jag har aldrig varit mer upprörd och fått ut mer från min ord som denna gång... Allt är inte löst än men det blir bättre och bättre.
Ikväll måste ha varit den bästa kvällen på evigheter, senaste gången jag var lika tills ro var då jag campade med Jessica och Amanda på en cykelsemester, underbar känsla. Allt är lugnt, man hör skratt, allt är där. Allt sker och allt är äkta och harmonisk. Som en äng som aldrig slutar. Musik, ljus, och människor, det är vad som krävs. Sån underbar känsla,
vad bra att det blev bättre tillslut med boendet, jag lovar att alla bråkar om att få vara med dig där borta!
SvaraRaderaden där cykelsemestern kan vara bland det mysigaste jag har gjort!